Okej det är inte jag som har förhållandekris, tvärtom.
Men en vän till mig. Den finaste vännen jag har nu.
hon blev kär. jag blev förvånad och glad när hon berättade. hon hade velat länge och försökt, blivit kär i fel person men ändå repat sig. på något jävla vänster är hon starkare än vad någon annan kan tro. hon mår dåligt och hon visar det, på sitt sätt.
jag älskar henne för att hon är så ärlig.
man behöver varandra i såna här lägen. att höra att någon inte är kär i en längre trots att man är uppöveröronen själv är inget fint. jag gjorde det själv. jag vet hur det känns att vara på "fel" sida. det känns inte bra, men det är bättre än alternativet. att ljuga för sig själv och hela världen är inte min grej.
jag har hört orden själv. när någon talar om för mig att denne inte är kär längre. man vet det men man vill inte att orden ska uttalas. när de sägs, på riktigt, blir de helt plötsligt verkliga. så verkliga att man kan ta på dem. jag tycker inte om att ta på ord eller känslor.
du förtjänar kärlek gumman. du är en av få som faktiskt förtjänar den. du älskar så mycket och ger så mycket att du förtjänar att bli lite älskad.
glöm aldrig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar