Varför det inte funkar?

Jag förstår inte varför man ska ha pms för.
Min kropp och mitt psyke klarar inte av det. Jag menar, när min pojkvän tom är "irriterande" så funkar inte något alls.

Jag har klivit in i en svacka, en viktsvacka och en humörssvacka.

Jag känner mig tjock, jag ser tjock ut, jag äter som en jävla häst och min mage är svullen. Förr kunde jag utan problem proppa i mig allt strunt som gick och ingenting hände. Jag kämpade i flera år för att hamna på rätt bmi. När jag nådde vikten 50 kg, så kände jag att jädrar nu är jag nöjd! Men inte fasen stannade det där. Det är en typiskt jobbig sak. Jag vill kliva ner på 45 igen och vara tvungen att kämpa.

Jag vill ge mig själv smäll på käften. Jag tänker sluta äta vissa saker, sluta med vissa saker och så fort jag är frisk nog så ska jag börja simma. Kommer inte funka om man tittar på jobbschemat, men jag orkar inte bry mig om det. Jag SKA gå ner i vikt. Äta sallad och bara leva på grönsaker typ. Lite kött. Och bli smal. Mitt mål är att inte ha en dum mage att bråka med. Både magens utseende och välmående. Jag äter för mycket saker som den inte "tål" och får ont i den. Äter jag bara sallad borde det ju inte vara något problem, right? Det är ju typ bara vatten..

Argh, hatar när man har ett flow på skrivandet, men nu försvann det.
Ska gå ut, hejdå

förhållandekriser.

 Okej det är inte jag som har förhållandekris, tvärtom.
Men en vän till mig. Den finaste vännen jag har nu.

hon blev kär. jag blev förvånad och glad när hon berättade. hon hade velat länge och försökt, blivit kär i fel person men ändå repat sig. på något jävla vänster är hon starkare än vad någon annan kan tro. hon mår dåligt och hon visar det, på sitt sätt.

jag älskar henne för att hon är så ärlig.

man behöver varandra i såna här lägen. att höra att någon inte är kär i en längre trots att man är uppöveröronen själv är inget fint. jag gjorde det själv. jag vet hur det känns att vara på "fel" sida. det känns inte bra, men det är bättre än alternativet. att ljuga för sig själv och hela världen är inte min grej.

jag har hört orden själv. när någon talar om för mig att denne inte är kär längre. man vet det men man vill inte att orden ska uttalas. när de sägs, på riktigt, blir de helt plötsligt verkliga. så verkliga att man kan ta på dem. jag tycker inte om att ta på ord eller känslor.

du förtjänar kärlek gumman. du är en av få som faktiskt förtjänar den. du älskar så mycket och ger så mycket att du förtjänar att bli lite älskad.
glöm aldrig.

Första

Hej och hallå.
Här kommer det första "riktiga" inlägget på den här bloggen.
Blir inte alls det som bloggen ska handla om, men mest som test!
Ha en fin helg!

Funkar det?

Funkarr det här?